Bakterierna åt upp mina skor

En
dag skulle jag gå ut med Zuki och öppnade skåpet där skorna fanns. Det var skor
av plastmaterial med tjocka sulor som var så stadiga att stenar och rötter inte
kändes igenom sulan. När jag tog i skorna kändes de otäckt klibbiga. Jag tog dem
till badrummet och försökte tvätta bort klibbigheten med diskmedel. Det gick
inte utan de blev ännu klibbigare. Då gick jag och hämtade bensin. Men det gick
inte heller att få bort klibbigheten med bensin. Jag stoppade därför skorna i
en plastkasse och skulle sedan hämta ett par andra skor i skåpet. Då fick jag
en chock. Överst i skåpet låg resterna av ett par skor. Det enda som fanns kvar
var hålfotsinläggen av rostfritt stål. Några andra skor av tyg var också hela
och så ett par skidskor av läder. På botten av skåpet fanns bara russinstora
svarta bitar och massor av svart damm. Jag lade nog 8 par skor i soptunnan.

På skohyllan i hallen hade jag ett par lätta skor med långa snören.
De var besvärliga att få på foten. De hade också tunna sulor och jag tyckte aldrig
om dem. De enda skor som var kvar var två par tunga stövlar.

Därför åkte jag till Borgholm. Där finns en välsorterad skoaffär.
Där köpte jag ett par stadiga skor av läder och med kardborrknäppning. Affärsinnehavaren
berättade då att han kände till problemet med plastmaterial som faller sönder
efter en viss tid.

Jag har också läst på
internett att det är ett stort problem i världshaven. Plast från reningsverk
och fartyg sönderdelas i mycket små delar som hotar allt djur och växtliv.

Zuki är sjukskriven. Han hade förut en besvärlig
boreliainfektion och så har han slitit av ett korsband i höger bakben när han
jagade efter rådjur och älg. Veterinär Satu Kärnä på skogsbykliniken opererade
honom och satte in ett nytt korsband. Satu säger att Zuki kommer att bli helt
återställd. Han har också fått medicin. Den heter ”ALAVIS MSM” och är ett vitt
pulver som bygger upp leder, muskler, senor, hjärta och hjärna MSM används till
hästar. hundar, katter. Troligen också till människor.

Eftersom jag inte kan röra mig någon längre sträcka utan
rullator så får Ann-Margret gå ut med Zuki så att han får springa lös i skogen
där det växer ljung och blåbärsris. När jag är ute med Zuki går jag på bättre
skogsstigar och Zuki springer lös. Då gäller det att Zuki lyder så att han inte
sticker iväg efter vilt. Det kommer ändå att ta tid innan korsbandet har växt
fast ordentligt.